Historia
(Avskrift från testamente)
"Som underteckand är klen till helsan och mitt lifs slut snart torde nalkas, förordnar jag härmed om min efterlemnade förmögenhet sålunda: Efter min död skall på någon af mina hemansdelar i Knabbarp bildas ett hem för fattiga, värnlösa, till Vimmerby landsförsamling hörande barn."
"-så långt utrymmet medgifer, dock skola de barn, som höra till Djurstorps rote vid intagningen i första hand vinna inträde,-"
"Barnhemmet skall af inkomsten af min efterlemnade förmögenhet användas tvåhundra (200) kronor årligen till inköp af vävnader, hvilka skola utdelas vid jultiden till fattiga i synnerhet inom Djurstorps rote; men får utdelning äfven sträcka sig till socknens öfriga tre rotar, om så räcker till"
Så inledde Herman Samuelsson sitt testamente, daterat 1881-01-29. För att bevaka testamentet och donationsbrevet skulle en styrelse utses, som minst bestod av tre personer från Vimmerby socken.
Den första styrelsen, som även namngavs i testamentet, utsågs till Erik Eriksson i Perstorpet, Nils Peter Simonsson i Hästmosshult och August Jonsson Jonstorpet. Den senare August Johansson var an någon anledning inte med när det var dags för första styrelsemötet utan Axel Johansson i Ramshult var närvarande i hans ställe. Axel Johansson avgick dock efter en kort tid och för att ersätta honom valdes Erik Eméll på Vinketomta. Första styrelsemötet hölls den 9/4 1887.
Stiftelsen, som fick namnet ”Hermanska barnhemmet”, men i folkmun lika ofta benämnt som ”Barnhemmet i Knabbarp”. Ett av bostadshusen användes som barnhem vilket är dock okänt.
Herman Samuelsson omnämner i sitt testamenta sin piga enligt följande:
”Om pigan Lovisa Fredrika Jonsdotter stannar i min tjenst till min död, så skall hon hafva sitt underhåll af och bostad i det af mig nu bestämda barnhem, så snart det kommer till stånd, mot det att hon i barnhemmet förrättar de tjenster hon förmår, men vill hon icke begagna sig af denna förmån, utan flyttar från barnhemmet, så skall det årligen gifa henne en halv (1/2) tunna råg och en (1) tunna potatis så länge hon lefver, dock icke om hon innehar lagstadd tjenst”
I och med detta var det klart och Lovisa Fredrika blev barnhemmets första föreståndarinna 33 år gammal. Hon hade den tjänsten tills hon av sjukdom lämnade arbetet 1906. Lovisa Fredrika Jonsdotter (sedermera Jonsson) levde tills hon var 60 år och dog 7 september 1911. Hon verkar ha varit en mycket omtyckt föreståndarinna, vilket inte minst framgår av den dödsannons som barnhemsbarnen satte in.
Stiftelsen bedrev barnhem fram till 1932. Sista tiden innan 1932 brottades stiftelsen med ekonomiska svårigheter. Den byggnad, där barnhem bedrevs var i dåligt skick. Man undersökte möjligheten att restaurera Ekbacken för att fortsätta verksamheten. En byggmästare anlitats och rådde styrelsen att istället riva även Ekbacken och bygga ett nytt hus. Styrelsen hörsammande inte byggmästarens råd utan beslutade istället att gå till Kunglig Maj:t och där försöka ändra syftemålet i donationsbrevet (testamentet).
I svaret som Kunglig Maj:t lämnade den 23 december 1932 kan man läsa:
" Kungl. Maj:t förklarar med anledning av att ansökningen att ifrågavarande testamentsbestämmelser tills vidare icke skola utgöra hinder för styrelsen i Hemrmanska Barnhemmet att i stället för att upprätthålla barnhemets verksamhet använda därför avsedda medel till utdelande av stipendier åt i testamentet avsedda barn, vilka gjort sig därav förtjänta till vinnande av sådan utbildning, som det icke åligger kommunen att bekosta."
Från och med 1932 ändrades alltså verksamheten från barnhem till utdelande av stipendier till barn, medan den årliga julgåvan om 200 kr till behövande barn (som omnämns i testamentet) fortfarande är kvar.
Den 30 oktober 1974 ansåg styrelsen att ännu en reformering av stiftelsens syfte var nödvändig och man vände sig nu till Kammarkollegiet för att få till stånd en permutation. Skälen som angavs var att ”stiftelsens förmögenhet ökar årligen med ganska betydande belopp på grund av svårigheter att finna stipendiater”. Man ansökte även om att anta ett nytt namn.
Den 23 mars 1975 kom svar som godkände det nya namnet Stiftelsen Herman Samuelsson i Knabbarp fond och den ändring av syfte, samma som stiftelsen har än i dag.
Lydelsen är:
”Styrelsen medges rätt att använda årlig avkastning av stiftelsens förmögenhet. Sedan minst 1/10 därav förts till kapitalet, till dels understöd åt behövande barn och dels stipendier åt behövande ungdom för fortsatta studier efter genomgången grundskola. I båda fallen skall mottagaren vara bosatt inom området för Vimmerby Landsförsamling 1881 och skall barn och ungdom från dåvarande Djurstorps rote äga företräde. Vad som utdelas får icke medföra lindring i kommunala åliggande skyldigheter.”
Det är efter dessa regler som styrelsen i dag förvaltar och använder de tillgångar som stiftelsen förfogar över.